Vardagsdräkt Vingåker
0 SEK
- Vid köp av olika produktalternativ välj en i taget och klicka på "köp" mellan valen.
Beskrivning
I Sörmland finns två av Sveriges äldsta folkdräkter fortfarande i bruk – Vingåkers- och Österåkersdräkten.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Vardagsdräkten kom i bruk vid mitten av 1700-talet och har stilmässiga drag av den gustavianska epoken med figursydda livstycken och vida midjekjolar. Dräkten användes vid vardagssysslor men hade även helgdagsvarianter med påkostade material. Efter hemkomsten från större kyrkohögtider bytte man som regel om från den dyrbara högtidsdräkten till vardagsdräktens helgdagsvariant.
Långsärk - Av vit bomull till helgdagsfint och av linne till vardagssysslor. Bomull ansågs finare än linne, eftersom lin odlades i bygden. Långsärken fungerar både som överdel och underkjol och kunde även användes tillsammans med förkläde som sommarvariant.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå särkens krage. Flera kragar på varandra gav ett fylligare intryck. Kragen är i bomull och försedd med spets.
Midjekjol - Av rött halvylle. Varp: Lingarn Inslag: Entrådigt ullgarn Vådbredd: 70 cm
Förkläde - Förklädenas utseende har varierat såväl till storlek som material och mönster. Under 1800-talet kom, vid sidan av de handvävda tygerna, även bomullstyger med tryckta mönster i bruk.
Livstycke - De bevarade livstyckena visar stora variationer beträffande tygernas kvalitet och mönster. Man har använt randiga livstycken av hemvävda bomulls- och halvylletyger men också sytt plagg av dyrbara köpetyger som kattuner och ylledamast.
Huvudduk - Huvuddukarna uppvisar ännu större variationsrikedom än förklädena när det gäller de gamla förlagorna. Här finns rutiga huvuddukar, handvävda i olika färger, här finns granna kattuntyger och även vinterkvaliteter av yllemuslin med blocktryckta mönster.
Strumpor - Vita slätstickade av ullgarn för vinterbruk och av bomullsgarn till sommaren.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Vardagsdräkten kom i bruk vid mitten av 1700-talet och har stilmässiga drag av den gustavianska epoken med figursydda livstycken och vida midjekjolar. Dräkten användes vid vardagssysslor men hade även helgdagsvarianter med påkostade material. Efter hemkomsten från större kyrkohögtider bytte man som regel om från den dyrbara högtidsdräkten till vardagsdräktens helgdagsvariant.
Långsärk - Av vit bomull till helgdagsfint och av linne till vardagssysslor. Bomull ansågs finare än linne, eftersom lin odlades i bygden. Långsärken fungerar både som överdel och underkjol och kunde även användes tillsammans med förkläde som sommarvariant.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå särkens krage. Flera kragar på varandra gav ett fylligare intryck. Kragen är i bomull och försedd med spets.
Midjekjol - Av rött halvylle. Varp: Lingarn Inslag: Entrådigt ullgarn Vådbredd: 70 cm
Förkläde - Förklädenas utseende har varierat såväl till storlek som material och mönster. Under 1800-talet kom, vid sidan av de handvävda tygerna, även bomullstyger med tryckta mönster i bruk.
Livstycke - De bevarade livstyckena visar stora variationer beträffande tygernas kvalitet och mönster. Man har använt randiga livstycken av hemvävda bomulls- och halvylletyger men också sytt plagg av dyrbara köpetyger som kattuner och ylledamast.
Huvudduk - Huvuddukarna uppvisar ännu större variationsrikedom än förklädena när det gäller de gamla förlagorna. Här finns rutiga huvuddukar, handvävda i olika färger, här finns granna kattuntyger och även vinterkvaliteter av yllemuslin med blocktryckta mönster.
Strumpor - Vita slätstickade av ullgarn för vinterbruk och av bomullsgarn till sommaren.