Mansdräkt Österåker
0 SEK
- Vid köp av olika produktalternativ välj en i taget och klicka på "köp" mellan valen.
Beskrivning
I Sörmland finns två av Sveriges äldsta folkdräkter fortfarande i bruk – Vingåkers- och Österåkersdräkten.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Mansdräktens utseende förändrades under senare delen av 1600-talet. Under påverkan av ett nytt franskt mode blev livplagg och ytterrockar figursydda. De långa byxorna användes nu bara vid skördearbete och ersattes i andra sammanhang av knäbyxor. Modedetaljer blandades med den ålderdomliga långtröjan och slängkappan.
Österåkersvästen påverkades även av empirens mode som var rådande under 1800-talets första hälft. I Österåkers socken fanns ett reglemente vars moderiktiga uniformer troligen tjänat som förebild.
Fotograf och copyright Laila Duran.
Skjorta - Av vit bomull som ansågs finare än linne eftersom lin odlades i bygden. Vitsömsbroderier runt handlederna. Ståkrage och korsstygnsmonogram i rött under sprundet, mitt fram.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå skjortkragen. Den användes för att ge ett fylligare intryck och skyddade samtidigt skjortkragen. Löskragen är i bomull och försedd med spets.
Halsnäsduk - Av mönstervävt siden, vikt och virad två varv runt kragen. Knuten mitt fram med synliga snibbar.
Väst - Empireväst med ståkrage och mässingsknappar i dubbla rader. Av rött halvylle med gröna ränder. Ryggparti av halvblekt linne.
Byxor - Knäbyxor av sämskat renskinn. Knäpps fram med en smal lucka och bak med knytband som tillåter ett flexibelt midjemått. Idag används oftast mollskinn, ett blekgult bomullstyg med lugg. Vi lagerför endast mollskinn samt mönster och sömnadsbeskrivning till både skinn- och mollskinnsbyxor.
Slängkappa - En halvcirkelformad slängkappa av svart kläde med infodringar av rött kläde vid hals- och framkant. Den bärs av både män och kvinnor och används främst vid stora högtider
Knäbälten - Byxbenen avslutas under knäet med smala bälten av rött getskinn med silkebroderier.
Strumpeband - Randiga yllestrumpeband knyts om strumpan strax under byxbenet. Banden görs i pinnbandsteknik som ger en elastisk resårliknande kvalitet som håller strumpan på plats.
Strumpor - Vita stickade ullstrumpor. Fästpigan tillverkade särskilda mönsterstickade, "trängtor" som hon skänkte till sin fästman inför det stundande bröllopet.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Mansdräktens utseende förändrades under senare delen av 1600-talet. Under påverkan av ett nytt franskt mode blev livplagg och ytterrockar figursydda. De långa byxorna användes nu bara vid skördearbete och ersattes i andra sammanhang av knäbyxor. Modedetaljer blandades med den ålderdomliga långtröjan och slängkappan.
Österåkersvästen påverkades även av empirens mode som var rådande under 1800-talets första hälft. I Österåkers socken fanns ett reglemente vars moderiktiga uniformer troligen tjänat som förebild.
Fotograf och copyright Laila Duran.
Skjorta - Av vit bomull som ansågs finare än linne eftersom lin odlades i bygden. Vitsömsbroderier runt handlederna. Ståkrage och korsstygnsmonogram i rött under sprundet, mitt fram.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå skjortkragen. Den användes för att ge ett fylligare intryck och skyddade samtidigt skjortkragen. Löskragen är i bomull och försedd med spets.
Halsnäsduk - Av mönstervävt siden, vikt och virad två varv runt kragen. Knuten mitt fram med synliga snibbar.
Väst - Empireväst med ståkrage och mässingsknappar i dubbla rader. Av rött halvylle med gröna ränder. Ryggparti av halvblekt linne.
Byxor - Knäbyxor av sämskat renskinn. Knäpps fram med en smal lucka och bak med knytband som tillåter ett flexibelt midjemått. Idag används oftast mollskinn, ett blekgult bomullstyg med lugg. Vi lagerför endast mollskinn samt mönster och sömnadsbeskrivning till både skinn- och mollskinnsbyxor.
Slängkappa - En halvcirkelformad slängkappa av svart kläde med infodringar av rött kläde vid hals- och framkant. Den bärs av både män och kvinnor och används främst vid stora högtider
Knäbälten - Byxbenen avslutas under knäet med smala bälten av rött getskinn med silkebroderier.
Strumpeband - Randiga yllestrumpeband knyts om strumpan strax under byxbenet. Banden görs i pinnbandsteknik som ger en elastisk resårliknande kvalitet som håller strumpan på plats.
Strumpor - Vita stickade ullstrumpor. Fästpigan tillverkade särskilda mönsterstickade, "trängtor" som hon skänkte till sin fästman inför det stundande bröllopet.