Högtidsdräkt Vingåker
0 SEK
- Vid köp av olika produktalternativ välj en i taget och klicka på "köp" mellan valen.
Beskrivning
I Sörmland finns två av Sveriges äldsta folkdräkter fortfarande i bruk – Vingåkers- och Österåkersdräkten.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Högtidsdräkten användes vid de stora kyrkohelgerna, vid bröllop och andra festligheter.
Fotograf och copyright Laila Duran.
Livkjol - Modellen är ålderdomlig med ett mycket kort liv fastsytt på en fotsid kjol. Kjoldelen är av kläde och livet av siden med silkebroderier. Finns i tre varianter: Röd kjol med liv av gul sidendamast eller blekröd sidenatlas och grön kjol med liv av gul sidendamast.
Överdel - Av vit bomull, som ansågs finare än linne eftersom lin odlades i bygden. Spetsar runt handleder, krage och framkanter. Överdelen slutar vid bysten. Den kan, liksom flera av de gamla bevarade överdelarna, förses med ett band som knyts under bysten. Knäppning med hyskor och hakar vid hals och ärmlinning.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå överdelens krage. Flera kragar på varandra gav ett fylligare intryck. Kragen är i bomull och är försedd med spets.
Förkläde - Av blått eller grönt ylletyg vävt i kypert. Förr användes rask, ett ylletyg som vaxades för att ytan skulle bli glansig och likna siden. Behandlingen gjorde dock ytan mycket ömtålig och minsta vattedroppe gav fläckar. Det gröna förklädet används av gift kvinna till röd kjol. Ogifta kvinnor bär blått förkläde. Förklädets nedre del är dekorerad med band och silkebroderier. Gifta kvinnor har tre bandränder, ogifta har bara två.
Huvudbonad - En vit, hårdstärkt och veckad, gouffrerad, duk knyts över en halmstomme som upptill täcks av en broderad mössa. Detta är den gifta kvinnans huvudbonad. Den ogifta bär i stället för mössa två valkar, röda ringar av linblånor lindade med rött kläde, över en lägre halmstomme klädd med band. Ursprungligen var det kvinnans eget hår som lindades och formades till dessa valkar.
Mösstak - Av rött kläde med silkebroderier i gult och svart eller gult och grönt.
Gouffrerat huckle - Av tunn bommulsbatist som stärks och veckas.
Bälte - Bältet är av rött getskinn, dekorerat med sidenbroderier i flera färgvarianter. Ett dyrbarare bälte med silverbucklor bars vid stora högtider. Ett par sådana silverbälten finns i museets samlingar.
Slängkappa - En halvcirkelformad slängkappa av svart kläde med infordringar av rött kläde vid hals- och framkant. Den bärs av både män och kvinnar och används främst vid stora högtider.
Kjolsäck - En liten väska som knyts fast runt midjan och sitter till hälften dold av förklädet. Finns i gul sidendamast eller blekröd sidenatlas med silkebroderier. Fodrad med linne.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Högtidsdräkten användes vid de stora kyrkohelgerna, vid bröllop och andra festligheter.
Fotograf och copyright Laila Duran.
Livkjol - Modellen är ålderdomlig med ett mycket kort liv fastsytt på en fotsid kjol. Kjoldelen är av kläde och livet av siden med silkebroderier. Finns i tre varianter: Röd kjol med liv av gul sidendamast eller blekröd sidenatlas och grön kjol med liv av gul sidendamast.
Överdel - Av vit bomull, som ansågs finare än linne eftersom lin odlades i bygden. Spetsar runt handleder, krage och framkanter. Överdelen slutar vid bysten. Den kan, liksom flera av de gamla bevarade överdelarna, förses med ett band som knyts under bysten. Knäppning med hyskor och hakar vid hals och ärmlinning.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå överdelens krage. Flera kragar på varandra gav ett fylligare intryck. Kragen är i bomull och är försedd med spets.
Förkläde - Av blått eller grönt ylletyg vävt i kypert. Förr användes rask, ett ylletyg som vaxades för att ytan skulle bli glansig och likna siden. Behandlingen gjorde dock ytan mycket ömtålig och minsta vattedroppe gav fläckar. Det gröna förklädet används av gift kvinna till röd kjol. Ogifta kvinnor bär blått förkläde. Förklädets nedre del är dekorerad med band och silkebroderier. Gifta kvinnor har tre bandränder, ogifta har bara två.
Huvudbonad - En vit, hårdstärkt och veckad, gouffrerad, duk knyts över en halmstomme som upptill täcks av en broderad mössa. Detta är den gifta kvinnans huvudbonad. Den ogifta bär i stället för mössa två valkar, röda ringar av linblånor lindade med rött kläde, över en lägre halmstomme klädd med band. Ursprungligen var det kvinnans eget hår som lindades och formades till dessa valkar.
Mösstak - Av rött kläde med silkebroderier i gult och svart eller gult och grönt.
Gouffrerat huckle - Av tunn bommulsbatist som stärks och veckas.
Bälte - Bältet är av rött getskinn, dekorerat med sidenbroderier i flera färgvarianter. Ett dyrbarare bälte med silverbucklor bars vid stora högtider. Ett par sådana silverbälten finns i museets samlingar.
Slängkappa - En halvcirkelformad slängkappa av svart kläde med infordringar av rött kläde vid hals- och framkant. Den bärs av både män och kvinnar och används främst vid stora högtider.
Kjolsäck - En liten väska som knyts fast runt midjan och sitter till hälften dold av förklädet. Finns i gul sidendamast eller blekröd sidenatlas med silkebroderier. Fodrad med linne.