Högtidsdräkt Österåker
0 SEK
- Vid köp av olika produktalternativ välj en i taget och klicka på "köp" mellan valen.
Beskrivning
I Sörmland finns två av Sveriges äldsta folkdräkter fortfarande i bruk – Vingåkers- och Österåkersdräkten.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Högtidsdräkten användes vid de stora kyrkohelgerna, vid bröllop och andra festligheter.
Fotograf och copyright Laila Duran.
Livkjol - Modellen är ålderdomlig med ett mycket kort liv fastsytt på en fotsid kjol. Kjoldelen är av kläde och livet av siden med silkebroderier i tre färgvarianter: Röd eller grön livkjol, med liv av gul sidendamast samt grön kjol med liv av röd sidenatlas.
Överdel - Av vit bomull, som ansågs finare än linne eftersom lin odlades i bygden. Knypplad spets runt krage och halssprund. Tyllbroderi fram och vitsömsbroderier vid handlederna samt knytband vid hals och linning. Överdelen slutar vid bysten men kan med fördel förlängas och förses med ett band som knyts under bysten.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå överdelens krage. Flera kragar på varandra gav ett fylligare intryck. Kragen är i bomull och försedd med spets.
Förkläde - Av blått eller grönt ylletyg vävt i kypert. Förr användes rask, ett ylletyg som vaxades för att ytan skulle bli glansig och likna siden. Behandlingen gjorde dock ytan mycket ömtålig och minsta vattendroppe gav fläckar. Det gröna förklädet bärs av gift kvinna till röd kjol. Ogifta kvinnor bär blått förkläde. Förklädet är rikt dekorerat med band och blombroderier i silke.
Huvudbonad - Två valkar, ringar av linblånor lindade med rött kläde, läggs runt huvudet. Ursprungligen användes inte lin utan det egna långa håret som delades i två länkar, lindades och lades i kransar runt huvudet. Den gifta kvinna bär en spetsluva över valkarna. Ytterst knyter hon ett hårdstärkt tyllhuckle. Den ogifta lindar valkarna med sidenband.
Spetsluva - Av finmaskig bomullstyll med broderier av lingarn.
Tyllhuckle - Ett hårdstärkt tyllstycke vikt till en tresnibb och som knyts över spetsluvan.
Bälte - Bältet är av rött getskinn, dekorerat med sidenbroderier i flera färgvarianter. Ett dyrbarare bälte med silverbucklor bars vid stora högtider. Ett par sådana silverbälten finns i museets samlingar.
Slängkappa - En halvcirkelformad slängkappa av svart kläde med infordringar av rött kläde vid hals- och framkant. Den bärs av både män och kvinnor och används främst vid stora högtider.
Kjolsäck - En liten väska som knyts fast runt midjan och sitter till hälften dold av förklädet. Finns i gul sidendamast eller röd sidenatlas med silkebroderier. Fodrad med linne.
Redan 1674 bestämde sockenstämman i Västra Vingåker att det gamla dräktskicket inte fick förändras. De självmedvetna bönderna i båda socknarna månade om sina traditioner och var stolta över sina dräkter. Dräkterna för vinter och sommar, vardag och fest kom på slutet av 1800-talet ur bruk. Högtidsdräkten ser dock i princip likadan ut idag som för över trehundra år sedan.
Idag kan vem som helst bära den vackra dräkten, men så var det inte förr. Då var den böndernas, även om herrskap ibland klädde sig i dräkt och lekte allmoge.
Högtidsdräkten användes vid de stora kyrkohelgerna, vid bröllop och andra festligheter.
Fotograf och copyright Laila Duran.
Livkjol - Modellen är ålderdomlig med ett mycket kort liv fastsytt på en fotsid kjol. Kjoldelen är av kläde och livet av siden med silkebroderier i tre färgvarianter: Röd eller grön livkjol, med liv av gul sidendamast samt grön kjol med liv av röd sidenatlas.
Överdel - Av vit bomull, som ansågs finare än linne eftersom lin odlades i bygden. Knypplad spets runt krage och halssprund. Tyllbroderi fram och vitsömsbroderier vid handlederna samt knytband vid hals och linning. Överdelen slutar vid bysten men kan med fördel förlängas och förses med ett band som knyts under bysten.
Nattkappa - Det är en löskrage som läggs ovanpå överdelens krage. Flera kragar på varandra gav ett fylligare intryck. Kragen är i bomull och försedd med spets.
Förkläde - Av blått eller grönt ylletyg vävt i kypert. Förr användes rask, ett ylletyg som vaxades för att ytan skulle bli glansig och likna siden. Behandlingen gjorde dock ytan mycket ömtålig och minsta vattendroppe gav fläckar. Det gröna förklädet bärs av gift kvinna till röd kjol. Ogifta kvinnor bär blått förkläde. Förklädet är rikt dekorerat med band och blombroderier i silke.
Huvudbonad - Två valkar, ringar av linblånor lindade med rött kläde, läggs runt huvudet. Ursprungligen användes inte lin utan det egna långa håret som delades i två länkar, lindades och lades i kransar runt huvudet. Den gifta kvinna bär en spetsluva över valkarna. Ytterst knyter hon ett hårdstärkt tyllhuckle. Den ogifta lindar valkarna med sidenband.
Spetsluva - Av finmaskig bomullstyll med broderier av lingarn.
Tyllhuckle - Ett hårdstärkt tyllstycke vikt till en tresnibb och som knyts över spetsluvan.
Bälte - Bältet är av rött getskinn, dekorerat med sidenbroderier i flera färgvarianter. Ett dyrbarare bälte med silverbucklor bars vid stora högtider. Ett par sådana silverbälten finns i museets samlingar.
Slängkappa - En halvcirkelformad slängkappa av svart kläde med infordringar av rött kläde vid hals- och framkant. Den bärs av både män och kvinnor och används främst vid stora högtider.
Kjolsäck - En liten väska som knyts fast runt midjan och sitter till hälften dold av förklädet. Finns i gul sidendamast eller röd sidenatlas med silkebroderier. Fodrad med linne.